21 januari 2016

Så var mitt 2015


Det här året, alltså ... Som ju skulle bli en glädjefylld resa med en efterlängtad lillasyster och ett nytt familjeliv har visat sig vara en tuffare tripp än vi någonsin kunde ana.
Att adopterade barn har sina särskilda behov var ju ingen nyhet för oss, men vi har fått handskas med så oändligt mycket mer trygghetssökande och gränstestande än vad som egentligen är rimligt.

Och jag vet att andra syskon också testar och bråkar och är osams, men de har oftast en grundtrygghet med sig automatiskt. Mina barn grubblar nog omedvetet på om de kan känna sig trygga och om de verkligen får stanna hos oss. På riktigt.
Och då måste de såklart testa det. Om och om igen.
Och vi försöker ständigt intyga vår gränslösa, ovillkorliga kärlek till dem. Om och om igen. Men det räcker inte alltid. Och som förälder tär det mycket, mycket.

Vi började alltså året med en ny lillasyster som är glad och härlig på alla sätt. Det är storebrorsan också, så jag är verkligen lycklig över mina fina barn!

Sommaren var fin men kall. Vi var lediga länge eftersom vi kunde varva semester med föräldraledigt. Och vi ägnade en hel del tid i trädgården. 


Efter sommaren började jag jobba på ett nytt uppdrag men med samma arbetsgivare och det har varit ett lyft. Nya arbetsuppgifter är alltid roligt, och nya arbetskamrater är spännande.

Under sensommaren fick jag också veta att jag hade ett skrämmande lågt blodvärde och fick börja knapra järntabletter. Och vet ni, helt plötsligt började jag känna igen mig själv. Jag som trodde att den där trötta, bittra, gnälliga mamman som jag blivit var här för att stanna för gott. Att det på något sätt hängde samman med åldern och det slitsamma föräldraskapet att jag var arg, trött och hade liten inspiration och kraft. Det hade ju med blodvärdet att göra, och har nog varit så åtminstone ett år.

Hurra! Nu är jag på banan igen och det är fantastiskt! Inte ens gråa november, solbrist och tråkväder har kunnat rubba på det! Att sedan familjesituationen gör att jag knappt får tid att sitta för mig själv vid symaskinen eller vid något pyssel, det får jag hantera på något sätt.

Det var också året då vi skaffade oss ett fint trädäck framför huset och en barack som ska bli förråd.

Ja, så här såg det ut när baracken fraktades hem till oss. 

Och så här blev den på plats, med lite juliga dekorationer. Nu ska den fungera som praktiskt förråd medan vi renoverar i vårt hus.


Och så här såg det ut när trädäcket var en bit på väg. Vi använder det otroligt mycket och har flera sittplatser. 

Nästa år ska gå i hälsosammare banor. Och i glädjens tecken. Gott nytt år!

1 kommentar:

Heidi sa...

På det hela taget låter det som ett händelserikt och bra år:)

Gott slut och gott nytt:)

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin